fredag 28 januari 2011

Grattis!


...Till mig! Jag har nämligen fått en ny lägenhet. Bryr ni er inte? Då kan ni ju kolla på det lustiga kortet så länge. Bagaren är inte klar i tid och sitter på kyparens huvud och fixar till tårtan. Så utomordentligt dråpligt! Håhåhå, där fick jag allt till det. Jojomensan sådan är jag, en riktig spjuver full av galna upptåg!

söndag 23 januari 2011

Hantverkare


Hantverkare är förmodligen världens mest hatade yrkesgrupp. Förmodligen för att de kostar skjortan, för oljud och aldrig verkar bli klara i tid. Det värsta med dem tycker jag är att man aldrig vet när de ska dyka upp. Man får veta av hyresvärden att de ska komma "nån gång under vecka 18". Som tur är är de ju vänliga nog att vänta 2,3 sekunder mellan det att de plingar på dörren och det att de sätter huvudnyckeln i låset och dundrar in med skitiga kängor. Det är ju lätt att tänka att de får skylla sig själv om de trampar in när nån sitter och pressar praliner med öppen dörr, men det är svårare att känna så. Sen sätter de igång och jobbar vilket betyder att de drar igång nån högljud maskin alternativt bankar med ett stort tillhygge på nåt, samtidigt som de pratar högt i telefon och för att göra det hela behagligare har de alltid med sig en liten radio med vilken de har vänligheten att försöka överrösta det hela med. Det är nog fler än jag som tycker att det är oerhört skönt när de meddelar att de är klara och lämnar en med sågspån i skafferiet och ljudet av vinkelslipen och Adam Allsings röst ringande i öronen. Detta gör att chocken blir extra stor när de väcker en två veckor senare för att slutföra arbetet. På frågan om det inte redan var klart får man svaret att jo, men det måste ju härda innan man skruvar på packningen, eller nåt annat självklart som man naturligtvis borde tänkt på innan man gick på krogen kvällen innan.

lördag 15 januari 2011

Hästar är fula


Hästar verkar vid första anblicken vara graciösa djur. När man på håll ser dem gallopera med vinden i manen ser de ut som klyschiga, hårt photoshopade affischer, som rör sig. När de sedan kommer fram till stängslet för att få ett äpple av lilla Elin 6 år och suger in hennes hela arm upp till axeln i munnen, likt en damsugare som fått tag på en gardin, bryts illusionen. Då är de ungefär lika graciösa som en lätt överviktig 57-årig man i snowjoggings och bulanmössa som står och rotar bland lågpris-dvd:erna på Rusta. Därför har jag ritat en häst...Ja, och så en blå tjockis i rustning med två fåglar förstås, men det kräver ingen förklaring.

torsdag 13 januari 2011

Självporträtt


Jag gjorde ett självporträtt för att ha som profilbild. Tyvärr blev det så rörigt att man inte ser vad det är när man tittar på det i det lilla format som profilbilderna visas i. Men jag fick ju i alla fall en anledning att använda massor av färger.

onsdag 5 januari 2011

Äkta nakenchock

Nakenchock är ett fantastiskt uttryck. Ordets popularitet bottnar nog i släktskapet med ord som kavallerichock och granatchock. När man ser löpsedlar med budskap som ”Nakenchock i melodifestivalen”, vill man hemskt gärna att det inte ska vara något så banalt som att Lena Ph visat vaden. Om tidningen utlovar nakenchock får de leverera en sådan. För ett lösnummerpris på 12 kronor vill man ha något att prata om i kafferummet.
Man vill att ett preussiskt husarregemente, endast iklädda knävelborrar och läderstövlar, sporrat sina ystra springare i anfall mot globen och tappert huggit ned alla i green room som inte bett om nåd. Man vill se kaotiska bilder, där en chockad Christer Björkman i blåljusens sken sitter insvept i en filt och vaggandes fram och tillbaka, monotont mumlar ”så...mycket...hud...”. Man vill att de överlevande ska drabbas av posttraumatisk stress. Att den blekrosa färgen hos en kallrökt lax ska få minnena att komma tillbaka så att de faller ihop i fosterställning i fiskdisken på Ica. Man vill helt enkelt att verkligheten ska leva upp till det fantasieggande namnet.