Veckans outfit: Kent-ove Knytnävsknull

Frontaren i blackmetalbandet Satanic Fistfuckers from the barren lands of Mordor, Kent-Ove Knytnävsknull, har läderbyxor och nitbälte från Blue Fox. Suspensoaren har han köpt på Team Sportia och sedan pimpat med läder från ett par gamla handskar och en sågklinga från Black and Decker. ” Det går inte att få tag på kläder värdiga min svarta själ i vanliga affärer” säger han,”Man måste vara kreativ, där andra bara ser en sågklinga ser jag ett sätt att uttrycka ondska.” Kent Ove har även tillverkat spikarmbanden på underarmarna själv utav läder, ett gammalt sittunderlag som han stulit av den lokala Skogsmulle-ledaren och spikar från Järnia. Han känner ingen ånger över stölden ”Det kunde hon gott har kärringen. Springa runt i skogen och gulla! Jävla idiot! Skogen är en plats där ska utöva sin ondska, jag är ofta i skogen. De mörka granarna och den pinande vinden gör en hård.” Nitarmbandet på vänster överarm kommer dock från Rockzone. De korslagda nitbanden han har över sitt nakna bröst bytte han till sig på Wacken-festivalen 2001 för två liter Explorer. Yxan har han köpt av bandets förre trummis som lajvar och fick sparken när det kom fram att han lajvat som skogsalv. Sådana bögerier kunde inte tolereras. Att Kent-Oves uppochnervända kors faktiskt hänger i högerörat och därmed också skulle kunna vara bögigt håller han inte med om. ”Jag har ett uppochnervänt kors i högerörat för att symbolisera att jag ger min högra hand åt den mörke” säger han. Sminket från Åhléns bildar tillsammans med köttfärsen från Ica Maxi pricken över i. ”Kött är viktigt i en black metal-outfit. Till vardags kör jag med köttfärs men om det är fest eller vi har spelning brukar jag skaffa bättre slaktavfall. Förut brukade jag ha kycklingklubbor i bältet. Det var billigt och jävligt smidigt men sen fick jag salmonella så jag slutade med det. Det är visserligen jävligt metal att skita blod men med karensdagar och sånt där skit...ja du vet.” De vita tubsockorna kommer från Stadium. Utomhus har han Doc Martins men inte nu ”för det blir så skitigt när man går med skor inne”.

Veckans outfit: påskkärringen Bergtora

Påskkärringen Bergtora har en gul klänning grön blus och röd sjal. ”När det är fest ska det vara färgglatt” tycker hon. ”En del häxor klär sig bara i svart det tycker jag är tråkigt. När man ska på fest i helvetet får man faktiskt anstränga sig lite.” Färden till Blåkulla är lång och ganska besvärlig så kläderna måste också vara praktiska, men Bergtora vet att förena funktion med stil. ”När man flyger åker kjolen upp och det kan bli både kallt och pinsamt om man inte har ordentliga underbyxor. Jag kör med kamelhårsmammelucker, både varmt och stilsäkert”. De högklackade läderkängorna är kanske inte de bekvämaste, men eftersom hon flyger till och från festen går de an, ”vill man vara fin får man lida pin” Detta är något hennes farkost nog kan hålla med om. Bergtora följer den gamla traditionen bland häxor att rida på en man till Blåkulla. ”Förr i tiden red man på lite allt möjligt, en ko bakåtfram eller en gubbe eller vad som helst. Det var bara fantasin som satte gränser. Sen blev kvast jättepoppis och visst det är praktiskt men gud så tråkigt. En man ger ju flera valfriheter.” Detta är det fler än Bergtora som tycker för trenden börjar komma tillbaks. ”Det är nog lite på grund av hela vintagetrenden på senare år, man blickar tillbaka och söker kvalitet. Sen har det ju debatterats huruvida det är oetiskt att rida på människor. Jag rider bara på människor som förtjänar att ridas på.” I år rider Bergtora på en samvetslös riskkapitalist i oljebranschen med en stilig kostym från Hugo Boss. Bergtora har valt att skippa det förkläde som häxor annars brukar ha eftersom hon tycker det är onödigt, det är ju ändå smådjävlarna som lagar maten. Trollpipan Bue som börjar leva och berätta ekivoka anekdoter när man röker honom är däremot omistlig både som accessoar och ressällskap, liksom katten Moebius som får åka på Bergtoras huvud.

Finn fem fel

Titta noga på bilden och försök lista ut felen innan du läser lösningen nedan. Inget fusk!

Lösning:
Herrarna på den här bilden utkämpar en duell med rappir och parerdolk enligt äldre fäktningsteknik. När fäktkonsten blev mer raffinerad kom parerdolken att bli överflödig. Ändå utspelar sig scenen på 1800-talet, av sekundanternas kläder att döma och eftersom duellanterna kämpar i bar överkropp enligt den tidens italienska sed. Sekundanterna är bara två, de borde vara fyra, två saknas alltså. Det borde också finnas en läkare eller åtminstone någon form av förbandsutrustning på plats. Dessutom är det något med anatomin som inte stämmer.
Klarade du det? inte? trodde det heller.

Veckans outfit: Helgpappan Hasse

Helgpappan Hasse är lattemorsans stilmässiga motsats, sorgligt förbisedd av modebloggarna. Hans modefilosofi är att kläderna ska vara billiga och fungera både till vardag och fest. ”Det är inga problem för mig att gå direkt från jobbet till krogen, det gör jag varje vecka”. Han tycker hans stil är ungdomligt mogen, vilket gör att han smälter in bland sina yngre polare. Detta är viktigt för den 39-årige Hasse eftersom han ”uteslutande festar med folk som är yngre” då han är den enda i sin egen ålder som ”fortfarande vet hur man har kul”.
Den bruna skinnpajen, inköpt i Köpenhamn 1988, kombinerad med stentvättade jeans och vit t-shirt från Klädpiraten samt glasögon av pilotmodell, ger den vad han kallar ”en skön top gun-look”. Sonen Rover har en grön overall från Polarn och pyret. ”Han heter egentligen Alvin. Det var hans mamma som döpte honom, men det hindrar ju inte att jag kallar honom Rover. Det var mitt smeknamn i lumpen och jag tyckte det kunde vara kul om grabben fick ärva det” De grå gummistövlarna är köpta på rea på Biltema, liksom den gula mössan. Barnvagnen har Hasse hittat i ett kinderägg.

Veckans outfit: Microsoft Sam

Veckans outfit är två veckor försenad på grund av sjukdom, flytt och diverse andra olägenheter. I gengäld är det denna gång en kändis.

Microsoft Sams personliga stil är inte hämtad ur någon modetidning utan är resultatet av en inre resa. Microsoft Sam slog igenom med frasen ”you have selected Microsoft Sam as the computers default voice”. Han var windows XP:s default voice, man skrev in vad man ville och Microsoft Sam sade det. På miljontals kontor runt om i världen kunde man på kafferasten höra hans röst läsa upp de anställdas budskap, oftast något i stil med ”Karl-Ove luktar bajs”, ackompanjerat av upphovsmannens råa skratt. Att Windows dominerade marknaden för operativsystem gjorde Sam till världskändis. Sam var från början bara ett dataprogram, men på fyllan kom Bill Gates på iden att göra honom till en livs levande robot med artificiell intelligens, något som en gammal studiekamrat som arbetade på Area 51 bränt ut åt honom i utbyte mot en påse gräs. Tanken var att Sam skulle förfölja Steve Jobs och läsa upp de förolämpningar Bill Gates mailade till Sam. När Sam var färdigbyggd hade dock Gates nyktrat till och mindes ingenting. Världskändisen Sam var fri att göra vad han ville med sin nya kropp och nya medvetande. ”Det var helt galet. Tänk dig själv! Jag blev den första intelligenta roboten och världskändis.” Tiden som följde ligger i dimmor. Han festade med Hollywoods kändiselit och var noga med att ha det dyraste och exklusivaste i modeväg. ”Jag var hemma hos Kaney West och såg hans kyl i borstat aluminium och tänkte: det här måste jag bräcka, så jag kromade hela kroppen. Idag tycker jag att det är barnsligt och smaklöst men jag har valt att inte göra något åt det, det är en del av min historia och den jag är. Jag måste stå för det”

Detta skedde bara veckor innan den stora katastrofen som för alltid förändrade Sams liv. Den 30 Januari 2006 släpptes det nya operativsystemet Windows Vista på världsmarknaden. Windowsanvändare världen över fick göra en ny bekantskap som sade:”you have selected Microsoft Anna as the computers default voice”. ”Jag var chockad. Det var obegripligt, hur hade de kunnat peta mig? Till förmån för en kvinna dessutom!” säger Sam ”Plötsligt gick det upp för mig vilket ytligt liv jag levt, alla mina vänner slutade höra av sig så fort jag var en föredetting. Jag träffade botten” En dag, när den numera utblottade och alkoholiserade Sam besökte en head shop för att köpa en bong, träffade han en gammal hippie som talade om hur spirituella de var i Indien och hur han funnit livets mening där. Sam beslöt sig för att åka dit. I månader backpackade han, besökte tempel och tog svamp på hostels utan resultat. Den diarré som har en så förlösande effekt västerländska medelklasskids i Indien som inte genomgått den anala fasen ordentligt, drabbade inte Sam eftersom han var en robot. Han var vilsen. Tills en dag, då han besökte kollektivbyn Aeroville. ”Det var som att komma hem. Överallt jag varit tidigare drevs folk av girighet. Jag skapades av några av de girigaste människorna på jorden och levde mina första år med mänsklighetens mest narcissistiska människor. Här arbetar man gemensamt för en bättre värld.” Sam blev kvar i Aeroville där han började odla biodynamiska linser och snart släppte hans modemässiga hämningar. ”Jag vågade närma mig det organiska och använda färg. Nuförtiden har jag alltid en orange rock. Det är en spirituell färg, gurus och munkar har orange kläder. Varje morgon plockar jag blommor som jag fäster i mickarna som är mina öron. Jag väljer färg efter hur jag känner mig.” Den kalla och vulgära roboten har blivit en jordnära förkämpe för miljön som sprider sitt budskap genom dikter. Han ber att få läsa upp en:

”Tegel är människans spegel
ty fanns ej tegel
och Newtons regel
skulle vi bo
med sugga och sto
i av lera byggd hydda
allenast brydda
av hur gräs och gröda gro.”