måndag 31 oktober 2011

Clown

Jag har en hög gamla bilder med side show-tema liggande. Jag vet inte varför jag gjorde dom eller vad jag ska göra med dom. Jag hade nån dum idé om att tjäna pengar som visade sig vara dum vilket dumma idéer ofta visar sig vara. Jag antar att jag kommer att fixa till dom och slänga upp på bloggen då och då framöver. Varning för en orgie i bohemromantik alltså. Ganska dumt att hålla på och rita sånt, det känns som om Picasso uttömde clowntemat ganska grundligt för typ femtio år sen. Cirkusfolk känns som ett typiskt ungdomsmotiv. 20-åriga konststudenter på folkhögskolor målar gärna gråtande clowner medan dom dricker Castillo de Gredos och lyssnar på Velvet Underground. Andra populära motiv enligt mina fördomar är olycksbådande svarta fåglar, prostituerade i 20-talets Paris som pimplar laudanum och stirrar ut i tomheten, samt träd som blöder.
Med närmare eftertanke tror jag faktiskt att jag lyssnade på Velvet Underground när jag ritade den här. Då behöver jag bara lära mig dricka vin så kan jag skriva den stora generationsromanen om åttiotalistbohemernas vilda ungdomsuppror på twitter.
Eller nåt.

fredag 21 oktober 2011

Kraftkarlen

Den makalöse kraftkarlen Karenov lyfter vikter till gryningen. Muskler imponerar på idioter och idioter betalar pengar för att bli imponerade. Alla gillar att kolla på nån som böjer stålrör med sina bara händer. Inte för att nån har nåt behov av böjda stålrör, men att veta att nån ägnar sitt liv åt att uppnå tillräcklig styrka för att kunna böja stålrör enbart för att man ska ha något att kolla på under marknadsdagarna ger en en varm känsla av utvaldhet som får ens existens att framstå som meningsfull och sammanlänkad med övriga universum. När Karenovs nummer når sitt klimax föds i alla gossars hjärtan en dröm om att också bli en kraftkarl med så tajt röv att skinkorna skallrar som kastanjetter när de fiser precis som Karenovs. En dröm som brutalt steglas av en far som bestämt att sonen ska bli ingenjör enligt principen min pappa dödade mina drömmar så det är inte mer än rätt att jag dödar grabbens och för övrigt har vi ju släkt i Grängesberg så det vore ju kanon om grabben kunde få jobb där så vi slapp bo hos moster Greta när vi hälsar på i mellandagarna för hennes hund är så jävla jobbig.
Om detta bryr sig Karenov föga. En man som kan strypa en hamnarbetare med sin bara skinkor behöver inte bry sig om så mycket överhuvudtaget faktiskt.

söndag 9 oktober 2011

24-timmarserie (typ)

Jag gjorde en 24-timmarserie i helgen. Reglerna är enkla, man ska göra en serie på 24 sidor på 24 timmar och får inte planera nåt i förväg. Jag tilldelades titeln Diamantstenarna och gjorde en serie utifrån det. Jag fuskade i den bemärkelsen att jag inte gjorde den på 24 timmar utan lät otåligheten ta överhanden och blev klar på ca 14,5 timme eller nåt sånt. Här är resultatet i alla fall.