Läs Going Gangsta!

Mitt fanzin Läppen, Grisen och Moppe Going Gangsta recenserades i Bild och Bubbla nyligen. Recensenten skrev nästan bara snälla saker om serien. Det var ungefär ett år sedan jag gjorde serien så det är väl dags att lägga upp den på bloggen, jag lär ju inte sälja så många fler fanzin i alla fall (öppna länk i ny flik om blogger skalar om bilderna så de inte går att läsa). Uppföljaren till Going Gangsta är förresten redan klar. Den är dubbelt så lång och dubbelt så bra. Stay tuned för mer info om den längre fram.

Lucia

Jag gjorde en liten serie för att testa mer hur det är att tuscha med penselpenna. Det blir snygga linjer men precisionen blir inte densamma som med stålstift, men det är väl bara att öva. Angående serien så är den ett svar på den årliga debatten om lucia som dyker upp i sociala medier såhär års. Det finns en annan teori om Lucias ursprung än den jag presenterar men den är så dåligt underbyggd att jag valde att utelämna den helt. När jag började på serien hade inte debatten om pepparkaksgubbar kommit igång än och när jag gick i skolan hade vi inga pepparkaksgubbar i Luciatåget, så därför saknas de i serien. Jag får väl göra nåt om det nästa år. Jag vill också poängtera att jag inte har sett filmen Cock Pitt. Den kanske är jättebra. Men efter vad jag har läst om den påminner upplägget vääldigt mycket om komedin Tootsie från 1982. Man brukar ju säga att humor är en färskvara, så tanken på att tina upp ett 30 år gammalt koncept gör mig en aning skeptisk. Men som sagt, den kanske är jättebra och jag kastar sten i glashus. För den som vill fördjupa sig i jultraditionernas historia rekommenderar jag Den svenska Julboken av Jan-Öjvind Swahn (främst 1993 års upplaga då den är mer omfångsrik än den nya). PS öppna seriesidorna i ny flik om dom blir för små.

Karaktärsdesign

Karaktärsdesign är tråkigt men ibland måste det göras.

Jag har ritat!

Jag testade min nya penselpenna. Vilken jävla grej! Det är galet! Köp en du också!

Warren Zevon+Döden+Castafiore=sant

Jag gjorde en teckning av två hockeyspelare inspirerad av den här låten av Warren Zevon. Warren Zevon är väl mest känd för plattan The Wind från 2003. Jag fick upp ögonen för honom när hans låt Keep Me in Your Heart från den plattan var med i ett avsnitt av Californication. Låten är också med i den där Adam Sandler-filmen där Sandler spelar en döende komiker. Hit Somebody! har väl inte rönt samma framgångar direkt, men när man tänker en smula så är den nästan finare än Keep Me in Your Heart. Warren Zevons liv påminner ganska mycket om den stackars hockeyspelaren Buddys. Zevon var en stor talang som aldrig riktigt fick det där stora genomslaget. Han hade visserligen en hit på 80-talet men jämfört med sina kollegor (han jobbade bland annat ihop med Bob Dylan, Niel Young och R.E.M) så är en hit inte så mycket. ”The fast ones get paid, they shoot and they score. Protect them buddy, thats what you´re here for.” Denna textrad sammanfattar nog studiomusikerns villkor i hockeytermer, ganska väl. Men stackars Buddy får iallafall göra ett mål i slutminuten i sin sista match och det sista han ser innan den finske hockeybusen tar ner honom är det himmelska röda ljuset(det är den röda lampan som tänds bakom mål när det blir mål i NHL som åsyftas). Om nu låten kan ses som en allegori för Zevons kämpiga musikkarriär så är slutet på låten nästan kusligt profetiskt. Hit somebody! är med på plattan My Ride's Here från 2002. I september det året (efter att skivan kommit ut) fick Zevon veta att han hade en obotlig typ av lungcancer. Under följande år skrev han skivan The Wind och dog en dryg vecka efter släppet. Skivan blev en hit och belönades med två grammisar. ”On hes final season on his final night” kan man säga att Warren, precis som sin antihjälte Buddy, slutligen gjorde mål. Jag misstänker att Keep Me in Your Heart redan nu är en klassiker på begravningar med sitt budskap om att minnas de döda. Men kanske ska man inte glömma Hit Somebody!´s budskap om livet, att det inte är över förrän den feta damen sjungit. I och med detta argumenterar jag för att liemannens roll som våran visuella representation av döden, övertas av Bianca Castafiore.

Bathman

Igår gjorde jag klart en serie som jag ritat på ganska länge. Firade med att rita den dummaste bild jag kunde komma på.

Kul

Navigare necesse est

Att segla är nödvändigt.

Penisen som var en papegoja

Jag passade på att gör en liten serie om midsommarstångens historia när jag var kattvakt. Herman Lindqvist blev väl inte alltför porträttlik och jag är väl sist på bollen när det gäller att pika honom för hans klavertramp tidigare i sommar men annars blev det rätt så bra. Öppna bilderna i ny flik för att texten ska bli någorlunda läsbar.

Hårdrock!

Film är bäst på bio. Hårdrock är bäst i helvetet.

Batman!

Jag har aldrig varit nåt vidare fan av Batman eller amerikanska trikåhjältar överhuvudtaget. Dark Knight-filmen som alla tyckte var så bra var i och för sig en hyfsad film, men den hade en svag punkt: hjälten gled runt i kevlartrikåer med kevlarhotpants utanpå. Det funkade inte för mig. Jag har aldrig kunnat köpa trikågrejen. Tills nu. Av nån anledning fick jag för mig att kolla på animerade Batman från sextiotalet på Youtube här om dagen. Animerad är nästan att ta i, figurerna rör sig knappt vilket man försöker dölja genom ett rasande tempo på berättelsen. Logik kunde skaparna inte stava till. Det är så genomgående naivt att historierna skulle kunna vara skrivna av de tolvåringar som kollade på programmet på söndagsmorgnarna. Det är hurtigt och tillrättalagt, kasst animerat, ologiskt, fult och alldeles underbart. Det är när man, på senare år, försökt göra Batman till en vuxen figur jag inte kunnat köpa det. Det blir bara konstigt när han jagar terrorister. Även om det är terrorister i clownkostym. Sextiotals-Batman är nån slags destillerad (och tillrättalagd) version av ett barns fantasier om hjältedåd och är svårt att översätta till en vuxen kontext. Det blir gärna lite krystat, som när metalband får för sig att göra en mer "mogen" platta. Men ja, Dark Knight är en helt okej film. Hoppas bara Simon the Pieman blir skurken i uppföljaren.

Estelle

Kulten kring kungabarnet börjar ta sig märkliga uttryck. Som denna grej från aftonbladet där man kan rita bilder och skicka till Estelle. Jag är inte rojalist men kunde ändå inte motstå frestelsen att göra den här bilden. Det är lite som att skicka brev till tomten.

Bryt upp, bryt upp!

Jag gjorde en ny profilbild till mitt deviantartkonto. Inte för att jag är särskilt aktiv där men ändå. Det är kul att kolla på folks profilbilder på olika forum. Eftersom profilbilden är ens ansikte utåt är det naturligt att folk försöker se så bra ut som möjligt. Det vanligaste är att man tar på sig snyggminen och fotar sig med mobilen i badrumsspegeln. Snyggminen innebär för dom flesta lätt putande läppar, lätt höjda ögonbryn, samt huvudet nedböjt på ett sätt så att dubbelhakorna inte syns. Risken med såna bilder är att det lätt kan se ut som man står i badrummet och ser ledsen och uppgiven ut över att man är förstoppad. Om man är kille kan man undvika detta genom att köra hårdminen istället. Hårdminen innebär att man pressar samman läpparna till ett streck och kollar surt in i kameran. Hårdminen gör sig bäst om man fotar den lite underifrån. Helst ska man ha mössa på sig. Problemet med hårdminen är att den i den sedvanliga badrumskontexten inte säger "muckar med mig så muckar du med döden" utan "Fan, idag ska jag skita! om det så är det sista jag gör". Det finns naturligtvis en massa andra trix man kan använda för att få till en profilbild som får en att framstå som en cool framgångsrik människa med koll. Jag valde det beprövade knepet att avbilda mig själv ridande på en vit elefant. Alla metoder har dock en akilleshäl, det ligger i profilbildernas natur att få en att framstå som en idiot. Eftersom det inte går att framstå som frän på en profilbild kan man lika gärna använda den som en ursäkt att rita en apa som är röd i ansiktet.

Revolverman

Det är häftigt med revolvermän. Mycket häftigare än superhjältar, robotar och dinosaurier tillsammans. Så varför görs det inga västernfilmer nuförtiden? Kanske för att det är svårt att produktplacera smartphones i västernfilmer. Vill man ha revolvermän får man helt enkelt rita dom själv.

Hemliga agenter

Nej, den här bilden föreställer inte agenter, den föreställer hemliga agenter. Det blir ju dubbelt så tufft när nåt är hemligt. Som hemliga rum till exempel. Varje slott med självaktning har ju ett hemligt lönnrum. Inte för att såna rum är nåt vidare, dom är oftast trånga och dammiga och så. Men dom är hemliga! Man skulle kunna gömma ett rymdskepp där. Eller ett lik. Eller Maria Magdalena. Eller naziguld. Möjligheterna till oändligt fräna grejer är oändliga. Iallafall så länge Julian Assange håller sina flottiga fingrar borta från hemligheterna... Vad var det jag skulle skriva om nu igen? Jo just det, jag ritade lite gubbar i en ny(?) stil. När jag klottrar på kuvert och sånt har jag en mycket kantigare stil än när jag gör seriösare grejer. Jag skulle vilja hitta en mera ikoniserad och funktionell stil att rita i. Jag tänkte att det svåraste man kan rita är ju en helt rund cirkel så en kantigare stil borde vara lättare att rita i än en bullig. Nu blev det ju inte så jättestor skillnad mot hur det brukar se ut men det blev lite mer avskalat iallafall. Och så blev det ju hemliga agenter vilket är fräckt. Superhemliga agenter faktiskt. Alldeles väldigt topphemliga, det syns ju lång väg.

SIS!

I helgen är det Spx, eller SIS som det numera heter. SIS står för Stockholms internationella seriefestival. Jag tycker SIS låter mer som förkortningen för ett rymdprogram men det är ju också häftigt. Egentligen har SIS redan startat men jag åker inte ner förrän imorgon. På lördag och söndag kommer mitt fanzine Läppen Grisen & Moppe- Going Gangsta att finnas till försäljning på Comic Royales bord på seriemarknaden som hålls på Kulturhuset kl 11-18. Det är en rafflande historia om hur de tre tonåringarna Läppen, Grisen och Moppe blir inspirerade av gangstarap och glider in på brottets bana. De sugs snabbt in i en nedåtgående spiral av brott och förnedring i detta gastkramande gangsteräventyr. Köp det! Du kommer inte bli besviken, både spyor, lustiga hattar och arga kalsongmän utlovas. Jag kommer naturligtvis finnas på plats och sälja men jag har inte bordet själv utan är också representant för Comic Royale. Comic Royale är en serieförening som varje år ger ut en antilogi som säljs på mässan. Jag har medverkat i antologin tre år i rad men i år är jag inte med utan kör helt på mitt eget fanzin. Det kommer finnas massor av andra människor som säljer fanzin också för att inte tala om alla riktiga böcker som dom riktiga förlagen säljer. Man kan också lyssna på panelsamtal med kända tecknare och en massa annat. Fast det viktigaste är ju att ni säkrar ert alldeles eget ex av Going Gangsta....